På ditvägen gjorde vi de bästa fynden. Jag såg en loppisskylt vid halv fyra på eftermiddagen bara ett par mil från Tällberg där vi hade bokat hotell, och så fick vi vända bilen och köra tillbaka och in på en liten villagata. Där hade några grannar garageloppis och i det sista garaget såg jag en lila fasantallrik under några vita tallrikar. "Den ska jag ha", sa jag och 30 kronor skulle de ha för den. Inga pengar alls! "Jaså, samlar du på fasan?" säger frun i huset. "Vill du ha assietter?" Så klart att jag ville! Hon gick in och hämtade fyra assietter, nydiskade (ajabaja, i diskmaskin!) och klara. 50 spänn ville hon ha för alla fyra. Herre min skapare, de är värda helt andra pengar!
Nu måste jag berätta om den avskyvärda tanten vi träffade på en annan loppis (med i stort sett enbart skräp i mina ögon), hon upplyste mig minsann om att i antiiiiikhandlarna där får man betala myyyyycket mer för sådana här antiiiiika fasanassietter. Och blablabla. Tror ni vi handlade av henne...? Hon skulle ha 100 kronor styck för sina assietter i sämre skick än på den andra loppisen. Dessutom fick vi en kurs i hunduppfostran också, tack så mycket. Och en lektion i danskt glas icke att förglömma. "Har man någon form av utbildning så veeet man vad sådant här är värt och det veeet uppenbarligen inte de andra som har loppis." Är det dyrt är det inte loppis, har man någon form av folkvett så vet man det också. Annars får man öppna antikhandel. Basta!
I natt bodde vi på ett jättemysigt hotell i Tällberg, där vi även åt en helt fantastiskt god middag. Vi bodde i eget hus med sovrum, klädkammare, badrum och en liten uteplats. Jättemysigt, och perfekt för hunden.
Här är vårt lilla hus! Här satt vi ett par timmar, sambon med öl och jag med Aquatini och Bacardi Breezer. Jättegott!
Vårt hus hade ett namn också.
Ett litet blåvitt fat som vi fick på köpet när vi köpte böcker (!) och ett till för en femma, Alva, som passar till skålen vi har. Sockerskålen var helgens dyraste sak, 40 kronor. Men den är ju så söt! Och farbrorn som sålde den var en riktig raring.
En påshållare, faktiskt alldeles nytillverkad av en granne till en dam som sålde olika hantverk.
Några rätt hemska drickaunderlägg, men jag blev kär. Ibland går det inte att förklara bättre än så. De kostade iallafall inte mer än en tia.
Böcker om blommor, 5 kronor styck.
Sambons fynd, Djungelboken, Gösta Berglings saga och Tom Sawyer. Böckerna var så fina så de kommer verkligen pryda sin plats i hyllan. Gården där vi hittade böckerna var helt underbar! Hade jag vågat så hade jag fotat. När jag sa att det var otroligt vackert så sa tjejen på loppisen att det var synd att vi inte kom förbi lite tidigare för då kunde vi ha köpt stället. De hade precis sålt gården och det var därför de hade loppis. Hoppsansa. Det var nog tur att vi inte såg att den var till salu för då skulle jag sitta och grina nu och undra varför vi inte kunde flytta till tjotahejti. Eller var vi nu var någonstans.
Vi stannade på Måns-Ols och åt en sen lunch. Det ligger otroligt fint vid vattnet med badplats strax intill. Restaurangen syns bakom träden till höger.
Nu är jag helt färdig och ska sätta mig med min nya tidning.
Ska bara visa tavlan jag gjorde häromdagen. Jag fotade och ändrade lite färg och så skrev jag ut på fotopapper och satte i en gammal ram.
Så där ja. Nu är jag lika trött på mig själv som ni måste vara vid det här laget! Balkongen + tidning gäller nu. Ha det!
